Breakout på Södra Station - angående samtal den 21 mars
Hej!
Mitt namn är Martin Lexelius och arbetar som lackteknisk konsult. Vid sidan av mitt vanliga jobb sysslar jag med konceptuell design, jag formger produkter, ritar motiv till Designtorget och målar tavlor och väggar. Jag har fått stipendium av Konstnärsnämnden, deltagit i ett flertal konstprojekt och haft uppdragsgivare som t.ex. Stiftelsen för Internetinfrastruktur och Malmös Museer.
Den 21 mars i år kontaktade jag er för att jag har en idé om ett motiv till en vägg i en cykeltunnel vid Södra Station på Södermalm. Jag hade ett samtal med Lars Gradén på Trafikkontoret. Jag tycker att jag fick ett dåligt bemötande, och jag menar också att de argument som fördes fram under samtalet inte håller. Här följer några exempel:
Utan att jag hade fått chansen att visa mitt förslag, fick jag ett nej till min idé, med hänvisning till att Stockholms stad alltid säger nej till graffiti, enligt klotterpolicyn. Men mitt motiv är inte alls graffiti, det finns inte den minsta likhet med den sortens bildspråk. Lars framhärdade att det var graffiti, eftersom graffiti är sådant som målas med färg på en vägg. Denna definition påstod han kom från klotterpolicyn. Jag är påläst i ämnet och det finns inget dokument från Stockholms stad som definierar vad klotter och graffiti är. Mitt förslag är inte graffiti och omfattas inte av klotterpolicyn.
Vidare menade Lars att sprayfärg inte kan användas eftersom det förstör betongen. Jag vill vara tydlig med att jag arbetar med olika färgmaterial, jag behöver inte alls använda sprayfärg, jag använder gärna de färgmaterial som ni själva testat och godkänt. Dessutom är väggen i fråga är inte gjord av betong.
Efter detta hände en sak jag inte var beredd på: han sa att nu när jag fått nej, skulle jag ”väl gå dit och måla väggen ändå” (alltså olagligt). Detta upplever jag naturligtvis som en direkt anklagelse som jag ser allvarligt på. Jag ringer för att söka tillstånd, eftersom jag är en seriös person, men får istället detta slängt i ansiktet. Det är inget annat än ett oprofessionellt och opassande bemötande.
Samtalet tog därefter ytterligare en konstig vändning: Lars undrade vad jag skulle tycka om någon kom hem till mig och ”målade aborterade foster i mitt vardagsrum”. Jag fick (något chockad) förklara att jag inte alls målar bilder av aborterade foster, vilket tydligt framgår av min skiss (bifogas). Hur kan det komma sig att en representant för Trafikkontoret säger något sådant? Är det ett återkommande problem för er att personer som söker tillstånd gärna vill måla bilder av aborterade foster?
Jag vill med detta brev åter igen söka tillstånd för att föra upp detta bildmotiv på väggen, då det helt saknas belägg för att mitt ärende omfattas av nolltoleransen/klotterpolicyn. Jag vill att mitt förslag behandlas som vilket annat förslag som helst, som rör utsmyckning av den offentliga miljön.
Vänliga hälsningar,
Martin Lexelius
